frokenanna

Tänk vad det kan göra att bara få ner sina tankar.. i dag är sinnet mkt lättare och jag känner mig starkare. Lillebror är bättre igen, fortfarande förkyld men inte på långa vägar så dålig som han varit. Så idag har jag jagat... han har mkt bus i den där lilla kroppen.. mest spännnade är spisen, att stå och hänga mot ugnen.. då blir mamma bestämd.. Arvid verkar inte riktigt ta det till sig.. han är där direkt igen...

 

 När jag hämtade Elsa som varit på storstugan idag passade jag på att gå in till lillstugan.. Torpet där vi ska skola in Arvid. De två pedagogerna som satt där med ett gäng nyvakna ettåringar utstrålande en säkerhet, trygghet och jag känd emig lugnare inför vad som komma skall. Arvid tittade storögt...

 

Man kan ju också se på livet på detta viset..Det ska bli kul att komma tillbaka till arbetslivet och få känna sig som lite mera Anna igen.. att få längta efter de mina och njuta mera av den tiden vi faktistkt får tillsammans. Arvid kommer säkert utvecklas jättemycket på Torpet och förhoppningsvis knyta många nya kontakter som stärker honom och ger honom vänner och förståelse för andra.Navelsträngen klippte Jens på bb men nog sitter det änfå en tamp kvar mellan mor och son i den här familjen.. går inte att förklara men jag tror den kommer sitta där ett par år till...

 

Tänk vilka fina människor jag faktiskt har runt mig här nere.. min familj Jens, Elsa och Arvid. Min utökade familj med Jenny, Mattias och bebis, Emelie och Johan, Sara, Chrille, Vilgot och Eli. Jens övriga släktingar som jag tycker så mkt om. Martina med familj betyder massor för mig..likaså mina från början babycafe vänner. Malin, Emma, Maria, Jenny, Emelie, Marie mfl Mina arbetskamrater. Deras vänliga ansikten gör mig varm och får mig att känna mig trygg. Personla på Elsas förskola och kyrkans barntimmar och babycafe har blivit viktiga personer i våra liv under dessa åren. Utan min familj och dem vore jag inte den jag är i dag, att vi varit mkt sjuka och inte kunnat träffa folk är ju en period i livet som vi kommer komma igenom..tror den kallas småbarnsåren...:)

 

Vi har ett hus vi trivs i, hallå skit i om vi inte har just de tapeter vi önskar eller det golv vi skulle vilja ha just nu, i sinom tid har vi nog det med.

 

Sen är det ju det här med mig själv.. det är ju bara jag som kan ta tag i det och det tänker jag göra med...klippkort på vc har jag ju redan istort sett iom barnen så nu är det väl dags för mig mig ett återigen ta ett ryck och söka för mina egna krämpor. Ska höra av mig till en kompis och höra om hon vill göra mig sällskap i simhallen och i elljusspåret.